Spelplan

Det finns två typer av människor som misslyckas i en kris.

Den första är den som tror att han leder spelet bara för att han har lärt sig reglerna utantill. Men som inte inser att hans pjäser saknar spelplan.

Den andra är den som står tyst i hörnet och nickar, livrädd för att någon ska ställa en följdfråga.

Sanningen är att ingen av dem faktiskt är där för sakens skull.
Den ene är där för att mata sin spegelbild.
Den andre för att han inte vågar gå sin egen väg.

Utan spel.. står de kvar med ingenting annat än varandras förakt.

Det finns inget mer utmattande än att tvingas navigera efter någon annans fantasier.

En del info om de ‘strategiska drag’ som görs i det här projektet.. får mig att inse att det finns en växande trötthet över att behöva spela med.. i dam där den självutnämnde stormästaren tror sig spela schack.

Man kan förstå.. och delta i den tröttnad som uppstår i att låtsas respektera en taktik som i själva verket bara är en persons desperata behov av att få känna sig smartare.. och kanske älskad.

Men av vem?